Sommar & värme = Kubbspel! Tyvärr för min del, jag gillar inte spelet överhuvudtaget. Varför? Jag vet inte men svaret kanske kan finnas i mitt förflutna, närmare bestämt 7 år tillbaka i tiden...
Vi tar oss tillbaka till våren 2001. Har precis övergivit Stockholm och börjat nytt jobb. I den lägsta av korpserier som finns på kartan har mitt nya företag ett hopplöst kubblag. Så en gång i veckan skall två av oss åka iväg till en liten inomhushall (tyvärr glömt vart) för att ta emot andra företag i några 3-sets matcher. De flesta har redan tröttnat och för att ens få ihop lag frågar de mig om jag kan tänka mig att ställa upp. Och ny på jobbet som man var ställde man upp några gånger, dock till lika uselt resultat varje gång...
Vi förflyttar oss till slutet av säsongen. Vi har hamnat rejält på dekis i tabellen och ligger näst sist. Men den totalförnedrande jumboplatsen innehar vi inte för under oss finns ett par medelålders män, och om vi talar lite i Wrestlingtermer så är deras fysik "...a combied weight of 600 pounds...". Dessa två herrar jobbar med något inom glass och har därav antagit namnet "Ispinnarna". Vi hade ännu inte mött dessa herrar och ju länge säsongen gick så insåg man ju att det kommer såsmåningom att bli en jumbodrabbning utan dess like. För i andra serier om man kommer sist så åker man ju ner en division och det finns alltid lag som är sämre. Men i den uslaste av korpserier så är jumboplatsen verkligen slutet. En förnedrande sistaplats där det verkligen inte finns nåt sämre bakom en, utom en grop av förnedning och föremjukelse....
Så kom dagen då det skulle avgöras. Jag och en kille till hade tagit på oss uppgiften att rädda hela företagets namn. "Ispinnarna" kom in på banan och var taggade och koncentrerade som aldrig förr. Spänningen låg som en rök över banan och man kunde skära nervösiteten med en kniv. ..
*PANG* 1-0 i set till "Ispinnarna". De spelade sin livs kubb. Käglor föll till höger och vänster, kungar flög och innan vi han fatta vad som hände hade de tagit ledningen. Skärpning nu! Vi spelar upp oss men det blir mest ett utdraget set där missarna och svordomarna regerar.Spelet är så uselt att en kubbälskare skulle gråta blod men det struntar båda lagen i. Vi sliter och kämpar för att överhuvudtaget träffa någonting. Efter en stund, som förmodligen för de andra kubblagen som tittar på känns som 2 livstider, är andra set över. 1-1!
Nu skall alltså allt avgöras i ett enda set. En säsongs slit skall avgöras här och nu. "Ispinnarna", liksom vi, vet innebörden av de närmsta minuterna....
Men vi vinner tillslut efter ytterligare ett set med kaskader av missar. Vi jublar, vi gjorde det!!"Ispinnarna" ser ledsna och molokna ut för de vet, liksom restan av korpkubbens medlemmar, att de har nåt botten. Vi däremot, är bara näst sämst i hela jävla världen och det är vi överlyckliga för...
Så nästa gång kubbspelet åker fram, bry er inte om att fråga om jag vill spela. Jag har gjort mitt på kubbscenen och jag är nöjd med min karriär. Jag slutade när jag var på topp...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ojojoj, vilken kämpe du var på den tiden! Att du ställde upp så oförtrutet, det tycker jag var duktigt. Jag ska verkligen inte fråga om du vill vara med och spela kubb, och jag är glad om ingen frågar mig heller! Jag är nämligen garanterat sämre än Ispinnarna, och det är inget som är roligt att bli påmind om!
Skicka en kommentar