"Woody" nickar in 2-1...Äntligen!
Det var 9 år sen det enda laget som man verkligen älskar fick vinna en buckla. Vägen dit har varit brokig,svår,tuff och jobbig. Alla ni som verkligen känner för ett lag vet hur det känns när laget i ert hjärta jobbar i motvind och resultaten går åt helvete.
I flera dagar efter en match kan man vara på dåligt humör.Allt känns som det går emot "sitt" lag. Det känns ont i hjärtat helt enkelt...
De flesta jag känner hejar på topplag, som också vinner titlar lite då & då...För dem är Ligacupen en skitcup som varken är bu eller bä...Men sånt struntar jag fullkomligt i såna här dagar...
För de närmaste dagarna kommer man sväva på moln...Och det lyckorus man känner går helt enkelt inte att förklara...
PS: Har länge funderat på en Spurs-tatuering utan att få tummen ur men nu kommer den inom närmaste tiden, var så säkra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar